emmaelvira

Plingelinelingling tåget går ut i hela vääärlden, har jag börjat nynna på varje gång en gäst ringt i klockan på disken inatt! Helt sjukt det där med hur en låt kan sätta sig på hjärnan, hatar när man lägger sig med en låt man haft i huvidet en hel dag & vaknar upp utsövd, glad & lyckligt ovetandes om att man så fort man öppnar munnen börjar nynna på samma jäkla bit, haha!

Well, herregud jag har haft en sån natt alltså! Massor att göra, himla kul att få lära sig superoffice, men prestationsångesten tar fasen över när jag fastnar! Det är en del med mig själv som jag önskar var en aning mindre, det har liksom kommit med åren, prestationsågest alltså!

Låter som jag är gammal och erfaren haha, men bara för några år sedan hade jag aldrig någonsin det, handen på hjärtat! Jag har alltid kunnat ryckt på axlarna och undermedvetet intalat mig att "det löser sig". Måste arbeta tillbaka den funktionen ;)

Hur mår ni ra gullungar? Gillar ni att det blev vinter igen? Ni skulle ha sett golfbollarna till snöflingor som kom inatt! Föll sig naturligt att jag sa "God jul" till frukostvärdinnan imorse ist för "God morgon"! ;b

Nu ska ni masa er upp & jag ska krypa ner & knoppa!





Kom och hälsa på snart våren!

Alltså, jag vet! Jag är helt ärlig när jag säger att jag fasen har glömt bort att jag har en blogg! Kom på den för typ en vecka sedan, ber om ursäkt men nu kör vi igen! :)

Var med om den värsta händelsen i mitt liv i tisdags, har aldrig kännt mig så panikslagen, hjälplös & rädd!
Jag, Linda och Nemo hade precis påbörjat våran dagliga långpromenad när en lös amstaff kommer rusandes förbi oss & hugger sig fast i Nemos nacke.

Det går blixtsnabbt, Nemo hinner inte ens se den innan den sitter med käkarna i honom. Jag minns ögonblicket när jag förstog vad som faktiskt hänt, tankarna rusade lika fort som jag gjorde fram och började kampen med att få bort den från min älskade hund! Vi kämpade länge innan vi fick loss den, Micke kom och vi åkte direkt till Falu djursjukhus för att undersöka Nemo. TACK OCH LOV hade betten inte gått så djupt att de orsakat några inre skador. Efter att vi kommit hem & jag ser att Nemo är okej och somnar med Micke, åker jag & Linda till akuten för att undersöka våra bitskador, även dessa mestadels ytliga. Men vi käkar antibiotika alla tre & Linda fick stelkrampsspruta.

Nu klarade vi oss jävligt bra med tanke på omständigheterna, alla vi som var där vet vad jag pratar om.
Men det är inte svårt att föra tankarna till vad som skulle kunnat hända, hur illa det hade kunnat gå.
Jag vet att jag stannade upp för en sekund & tittade på scenariot, och i just den stunden trodde jag verkligen att Nemo inte skulle överleva.
Men på något sätt fick jag som en spark i ryggen & jag fick mer energi än någonsin och jag fortsatte kampen, Nemo är min hjälte- starkaste psyket jag någonsin mött någon med. Han är precis lika glad i andra hundar & människor som innan, inte det minsa lilla agg mot någon, han är en underhund!!♥ 

Idag satte vi oss i bilen och åkte hem till Mockfjärd och gick vår promenad, kändes tryggare på något vis!
Passade på att hälsa på moster och mamma, drack julmust (typiskt moster att ha julmust i februari, värre än mig till och med, haha) pratade och spenderade lite tid ihop, behövligt!

Nej hörrni, nu ska jag strax hem och sova! Sista natten imorgon, behöver verkligen vara ledig några dagar nu känner jag! Måste registrera mig på högskolan för kommande kurser och leta litteratur!

Puss sålänge fina ♥