emmaelvira

Man lever sitt liv utan att tänka, som ett tåg på räls ungefär.
Allt flyter på & man stannar liksom aldrig upp och känner efter, eller tänker på vad som egentligen är viktigt.
Inte fören någonting händer, som stannar upp tillvaron. Som en sten i spåret. Det tar stopp och då, men inte fören då, stannar man upp och börjar tänka på saker man borde ha gjort, vad man skulle lagt mer energi på, hur man skulle behandlat människor runt omkring en.

Lite så har tillvaron varit för mig & fler i min omgivning på senaste tiden, stenar i spåret, alldeles för många stenar.

För min del har det mest handlat om relationer & framtida beslut som varit svåra att välja.

Men jag vet att det finns dem som har det så mycket värre, där dem inte har några vägar att välja mellan.
Vägen är redan bestämd, men dem vet inte vart den leder.
Det enda dem kan göra är att sätta sin tro till hoppet, och att lita på att människor gör sitt jobb med mänsklighet!
Ni vet vilka ni är, och ni ska veta att jag tänker på er, precis som många andra.
Och ska jag vara ärlig, känns det lite lamt att det enda man gör är att tänka på er, vad hjälper det er & eran situation?
Men det är svårt att veta vad man kan göra för er, men det finns många som vill hjälpa till.
Så tala om fall det finns något vi kan göra, vi finns "runt hörnet".
Håller tummar & tår för dig lilla krigarprinsessa, du fixar det här! Med din kämparglöd & positiva inställning har jag inga tvivel på det, du är otrolig ska du veta! Jag känner dig inte så väl, men vet ändå vilken kämpe du är.
Samtidigt som det är helt okej att vara svag, men tappa inte hoppet, du fixar det, plocka bort stenarna på din räls, en efter en ♥





Vila i frid kära gammelmormor Gerda, vi ses i Nangijala ♥